Sitter och lyssnar på Snart kommer änglarna att landa, Ulf Lundell, tårarna sprutar, jag associerar helt annorlunda.
Jag saknar mina älskade kattänglar så jag blir tokig snart.
Mitt hjärta och min stolthet Bacchus
1998-11-07 –2006-05-30
Sen min lille fåntratt och busunge som spann bara man tog i honom Aragonit eller Bebis
2005-05-15 — 2007-04-18
REGNBÅGSBRON
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…
Författare okänd…
Saknar er båda så jag går sönder!!!!!!!
:-( Men det går inte:-( *gråter* *stel* *spänd* *ont i magen* *fånstirrar* 
